De två skribenterna Inger Orre och Martin Hedén har tillsammans och var för sig sett utställningarna i Sjätte Sinnet i sex kyrkor i Västerås stift.

Att Västerås stift, trots en pressad ekonomi i flera församlingar, för sjunde gången satsar på sommarutställning av samtidskonst är beundransvärt. En rundtur till de sex aktuella kyrkorna förvirrar dock mer än berör. Det är som om viljan bakom satsningen gått vilse, borträknat ett underbart och fascinerande undantag: Karin Hälls skulpturer i Sankt Nicolai kyrka i Arboga.

Konstsatsningen ”Sjätte sinnet” genomförs vart tredje år, denna gång i kyrkor i Köping, Arboga och Kungsör. Det handlar om verk av sex olika konstnärer som tagit sig an temat. Det är en utmaning att kommunicera inte bara med betraktaren utan också med kyrko-rummet och den kristna förkunnelsen över tid.

Kristenheten har ju inte ett alldeles okomplicerat förhållande till bilden – här finns arvet från Platon, bildstormare i olika tidevarv, relikerna, pedagogiken och hanteringen av nakenheten, analogier och metaforer… I flera av årets kyrkor skymtar medeltida dekora-tioner under senare års överkalkning.

Allt detta är något som Karin Häll inte bara internaliserat utan också förmått att kommunicera och bygga vidare på. Hennes sinnliga textila skulpturer, suveränt exponerade i det medeltida rummet och dagens ljus, är byggda av rester och skräp.

Att fokusera ett sjätte sinne är att närma sig sådana upplevelser som Aningen, Det Ordlösa, Ingivelsen och Intuitionen – att våga undersöka en andlighet som saknar yttre skepnad och evidens men ändå befinner sig inom vår förståelsehorisont.

Genom seklerna har detta varit en av de uppgifter som konsten – måleriet, dansen, musiken, poesin – tagit som sin, stundtals i samarbete och stundtals i konflikt med världens religioner. Motsättningarna står främst att finna i detta att konsten ägnar sig åt prövandet medan kyrkans tradition mer handlar om förkunnandet: Detta att det finns ett fundament, en tro, en väg, en bekännelse.

Satsningen ”Sjätte sinnet” tycks i år svaja mellan å ena sidan en önskan att locka in nya lamm till den kyrkliga gemenskapen och å den andra att fördjupa det existentiella sam-talet. För konstbesökaren finns ingen gemensam linje att följa, utställningen spretar. Vilket är begripligt eftersom temat är vidöppet. Förmodligen skulle man från Stiftets sida kunnat styra upp evenemanget genom att kombinera den breda temarubriken med en begränsande bestämning, typ ”Bakom skenet”, ”Imorgon” eller ”Arvet”. Eller varför inte en fråga? Nu blir jag besviken – de flesta verken öppnar inte frågor, spräcker inte vaneseen-dets mur, och det är en uppenbarbrist på koppling mellan de olika delutställningarna. I flera fall brister också i dialogen med kyrkorummet och dess berättelser.

Vilket absolut inte gäller upplevelsen i Sankt Nicolai kyrka: Här smälter medeltiden ihop med nuet. Alla årgångar av ångest och glädje samt några sneda leenden har hon samlat ihop, denna Karin Häll. Hon lyfter och motiverar årets upplaga av ”Sjätte sinnet”.

Text och foto: Martin Hedén

Dialog i verkligheten

Vadå ”Sjätte sinnet”? Åsyftas temat eller utförandet eller förmågan hos de som kallar sig konstnärer? Ett påstående är det, i bestämd form dessutom. Liksom utkastat.

Beteckningen för Stiftets triennal i anslutning till utvalda kyrkorum skaver genom sin mångtydighet. Men kanske är det just detta – ett påstående utan ståndpunkt – som gjort det möjligt att konstprojektet denna sommar genomförs för sjunde gången.

Västerås stifts satsning på möten mellan kyrkomiljö och samtidskonst sommaren 2007 var storslagen. 24 konstnärer ställde ut i kyrkor spridda över hela stiftet. Vid återkomsten tre år senare var det i delvis ny och mer begränsad form: fem konstnärers verk i anslut-ning till fem kyrkorum i Dalarna, möjliga att besöka under en och samma dag. Ett klokt beslut som säkert lockat människor att göra dagsutflykter till miljöer de annars inte hade sökt sig till. I programmet 2010 kallar Lisbeth Gustafsson satsningen en unik möjlighet till fördjupning: ”I rum formade av äldre tiders uttryck för existensens djupaste frågor får vi möta vår tids uttryck för livets brottning.”

I sin introduktion till årets Sjätte sinnet anslår biskop Mikael Mogren en mer lättsam ton och föreslår barnasinnet som det sjätte: ”Då menar jag det lekfulla, nyfikna, öppna, öm-tåliga som finns i varje människa”. Ja, varför inte, men man behöver inte koppla den förmågan till människans tidigaste år. Den kan även ses som en fallenhet som kan ut-vecklas och förfinas under individens hela levnad, men som sorgligt ofta stäcks tidigt av både omgivningens och egna ambitioner i helt annan riktning. Begreppet kan även vara uttryck för ett emellanåt tvångsmässigt och ängsligt sorterande av tillvaron, inställningen att allt kan och bör förklaras.

Årets sommarutställning är förlagd till sex kyrkor i trakten kring Köping, Arboga och Kungsör. Den utsocknes som väljer att starta sin kyrko- och konstrunda i Malma kyrka, strax nordväst om Köping överraskas när det småtrista landskapet dominerat av en avfalls- och återbruksanläggning öppnar sig mot den högt belägna Malma kyrka, som antas vara byggd i slutet av 1400-talet. Både den gul och vit-putsade fasaden och kyrkans överdådigt dekorerade inre ger ett glatt intryck till skillnad från de figurer som grupperats vid altarringen.Skolgårdens apor kallar Mårten Medbo sitt verk som vill berätta om hur människor redan tidigt tränas i att förödmjuka och utesluta.

Medbos grupper av keramikapor skulle kunna ta plats som bilder i en barnbok, ett diskussionsunderlag för småttingar och deras föräldrar. Deras samröre med platsen och utställningens tema är däremot oklart.

Detsamma gäller flera av årets verk. Intrycket är att konstnären inte riktigt tagit chansen att på allvar gå i dialog med sammanhanget. Inte mycket av brottning med tidigare och aktuella existentiella frågor, den match som så påtagligt avsatt spår i de sex kyrkorna och som kan studeras över hela landet i och invid över 3000 svenska kyrkor. Kyrkobyggnader har alltid haft och fortsätter ha stark laddning. När en kyrka avsakraliseras – alltså bli en vanlig byggnad – väcker det starka känslor. Även icke troende vill ha tillgång till andliga rum. Andra, som absintentreprenörerna i Stråssa, ser laddningen som extra krydda. 2011 tog de över byns avkristnade kapell, fick etableringsstöd och fyllde den före detta kyrkan med flaskor, essenser och 98-procentig alkohol. Tre år senare stod S:ta Annas kyrka åter tom.

Ofta är det kyrkorummet eller platsen som är det dominerande verket. Samtidskonsten klarar inte konkurrensen. Men låt det då vara så. På sina ställen är det fantasieggande inte avsiktligt. Som i S:t Nicolai kyrka, där en stor kista vilar i halvdunkel innanför kyrk-porten. Den är stängd men låset uppbrutet. En fasttejpad A4 på locket meddelar: ”OBS! KISTAN ÄR TOM! Vi förvarar inget i den”, undertecknat Arbogabygdens församling. Här finns också sommarens starkaste installation. Andligt och materiellt; ont och gott; för-gången tid och samtid i dialog med både platsen och temat. Ett benpar i slitna raggsockor är på väg bort från altarskåpets grav, där Jesus just skjutit undan stenblocket och kliver ur sin sarkofag med tre fingrar i luften. Seger och välsignelse, en gest som påminner om att vi även i dag använder fingrarna för att sända budskap, inte alltid av frid.

Det värdefulla med Sjätte sinnet är – trots namnet – att människor lämnar sin digitala värld och ger sig ut i den konkreta, låter sig beröras och kanske får en stärkt känsla för det icke materiella, det som inte ropar Köp! utan klargör: Här finns jag sedan hundratals år, ett budskap att ansluta till eller bemöta. En möjlighet till dialog.

Ta den!

Inger Orre

Utställarna

Sahar Burhan, Heliga Trefaldighets kyrka, Arboga

En dervisch avsedd att snurra runt av vinden, men snurrandet är måttligt. Här har använts galon och plast i kläder och docka för att klara placeringen utanför kyrkan. Klädedräkten är försedd med ett skrivet sufistiskt citat översatt (av Ivan Agueli) till engelska: ”My religion is loves own and wheresoeverturn.” Textbudskapet och staketet omkring installationen stör upplevelsen. I stället domineras platsen av statyn intill – en upprorisk Engelbrekt. Utan staket.

Karin Häll, Sankt Nicolai kyrka, Arboga

En handfull textila skulpturer utspridda i kyrkorummet och i dialog med platsens befintliga inventarier och bilder. Här återfinns bl a RUT, formad av skurtrasor; The Donkey, en åsna av filtar, redo att bära enkla laster – men också frälsaren; Vägvisare, ett par slitna underben i gamla raggsockor, samt; Guitar som glad utmaning inpassad i en rad med vapensköldar.

Johanna Hästö, Torpa kyrka, Kungsör

Inåtvänt, meditativt blindtecknande som skett, framhålls det, under begrundande av föräldraskapet. En stor bild med vita krumelurer på blå bakgrund är placerad liggande på golvet i altargången, den gjordes vid invigningen. Innanför kyrkbänkarna intill finns svaga grafitteckningar på barn, som kontrasterar mot en befintlig, naturalistisk bild av en plågad Jesus. Utanför kyrkan återfinns en abstraktion i blått och lila, tillägnad mammans död.

Margon Lindberg, Kung Karls kyrka, Kungsör

Ett jättelikt öra i oglaserad terrakotta liggande på ett trästativ ovanpå en blå, rund matta i slutet av centralkyrkans ena korsarm och med en ljuskrona ovan. Storlek och form för associationerna till en prefabricerad trädgårdsdamm, men den kommunicerar med platsens kyliga arkitektur. Motivvalet framstår som ambivalent i förhållande till temat.

Mårten Medbo,  Malma kyrka, Köping

En keramisk, svart-vit berättelse om mobbing gestaltad i fyra grupper av apliknande figurer utan individuella drag. Placeringen är intill altarringen och får konkurrens av övriga inventarier och armaturer.

Kari Stenhaug, Köpings kyrka

Textila, känsligt formade, bilder av spåren efter en avliden: här finns parfymflaskan, fruktkorgen och finbordet. Bordet, ”Jalusi”, är gestaltat som en gles bildväv, stor som ett dubbellakan, gles och genomsiktlig. Ett slags sliten nobless: fransar och sirligheter på samma gång. Den hänger mitt i rummet och kan beskådas både bakifrån och framifrån. Om hängningen gjorts i en mer avskalad miljö hade verkets tredimensionella effekt framträtt bättre.

FAKTA:

SJÄTTE SINNET 2025

Arrangör: Västerås stift
Utställningstid: dagtid 1 juni – 29 augusti
Konstnärlig ledare: May Lindholm
Ordförande i styrgruppen: Karin Perers

https://www.svenskakyrkan.se/sjattesinnet