Henrik Olsson kallar sin utställning på Borlänge Stadsbibliotek för Interiörer – och det är precis det som är det genomgående temat i de dryga tjugotalet målningar som han visar.
Interiörbilder är ett motiv som finns i den europeiska konsthistorien sedan århundraden. En konstnärlig genre i sig där konstnären, vanligen manlig, gestaltat en inomhusmiljö med möbler, föremål och annat som kännetecknar ett hem. Ofta har ensamma kvinnor avbildats i denna intima omgivning, i sysslor som antyder ett liv som främst utspelar sig inom hemmets väggar. De har suttit med ett broderi eller annat handarbete, ibland med en bok. Det är inte heller ovanligt att kvinnorna ses bakifrån, stående och blickande ut genom ett fönster.
Interiörmåleriet blomstrar under 1800-talet när den borgerliga familjen som ideal växer fram, med ursprung i den europeiska kulturen, samtidigt som det nya samhället med industrialism och omdaningar i samhällsstrukturer tränger sig på. Nu är det ökad social rörlighet i samhället, elektriciteten och telefonen var redan vardag, folkskolan lärde även människor från de mindre bemedlade klasserna läskunnighet. Kanske var interiörmåleriet en längtan efter något oföränderligt och tryggt, något att dra sig tillbaka till från omvärldens stök och rörelser. Kvinnan symboliserar hemmet, omsorgen och det intima, ”det lilla livet” som det ibland kallas idag.
Man kan tänka på den danske konstnären Vilhelm Hammershøi, som runt 1900-talets början målade av sin hustru i interiörer som är oändligt stillsamma i en subtil färgad gråskala. Hon står vid ett bord, sitter på en stol i rum som är strama och stränga men med ett noggrant utarbetat ljusspel. Hammershøi var i sin tur inspirerad av den nederländske 1600-talskonstnären, målaren Jan Vermeer som målade kvinnor i hemmiljöer med motiv som Dam som sitter vid en cembalo och Kökspiga som häller upp mjölk. Caspar David Friedrich är ytterligare en konstnär som målat en kvinna som vi ser inifrån rummet när hon står lutad mot fönstret och betraktar livet utanför – båtmaster, luft, byggnader. Den just nu aktuella utställningen på Nationalmuseum i Stockholm med Pierre Bonnards konst innehåller också en hel del interiörer.
Henrik Olsson återanvänder detta traditionella motiv på ett eget sätt. Här är det också kvinnor i rum, ensamma vid ett bord, i sängen eller med något göromål i hushållet. Men – det är ljust, dagsljuset flödar in genom de öppna fönstren, kvinnorna har rörelsefrihet, de kan välja att gå ut eller att sitta ensamma och tänka med en kopp kaffe vid matsalsbordet.
Olssons penseldrag är stora och direkta; en kvinna i en säng modelleras fram i en stor krumelur. Den svängda formen gör ändå en kvinnas höft, liggande på höger sida med ryggen mot betraktaren. Kompositionerna är liknande och perspektivet är ofta brant lutande inåt. Ett större objekt kan finnas i förgrunden – en grön mugg, ett bord – som ger scenen får ett djup in i rummet.
Genomgående finns ett drag av skiss eller studie, målningarna är ögonblicksbilder där en människa fångas i en situation, i ett rum vid en viss tid. Ljuset faller in från fönstret och betraktaren kan tänka sig att det är dag, morgon, vår eller sommar. Det skissartade kan ses både som en styrka och som en svaghet. Olsson är skicklig på att sätta ljuset och gestalten i bilden. Färgerna är ljusa, mycket blått, gult, ljust rosa som hudfärg, ljust grått, det finns frisk luft i rummen. Samtidigt lämnar de snabba, lite klumpiga penseldragen mig med en fråga – vad är det mera förutom situationen konstnären vill gestalta. En av målningarna har titeln Parafras. Av spegeln som syns på fondväggen kan man dra slutsatsen att parafrasen avser den kända målningen Makarna Arnolfinis trolovning av Jan van Eyck, från den tidiga renässansen – en målning som symboliserar en lycklig förening mellan ett ungt par. Olssons hänvisning till konstverket kanske ger en fingervisning om att hans tema verkligen är familjen och hemmet som något grundläggande.
En del av målningarna kan ses som lite ofärdiga och slarviga medan andra verkligen fungerar som ett snapshot direkt iakttaget och återgett i färg. Som anteckningar, eller blad ur en dagbok, fungerar det bra.
Några av målningarna fastnar mera hos mig. Camping, där en kvinna i hatt står bakom ett hopfällbart bord, sannolikt på en loppis, är noggrant genomförd där både kvinnans personlighet blir synlig och bildens komposition är spännande. Second hand avbildar en kvinna som hänger upp gula klädesplagg på en klädstång. Lysrörsbelysningens färg är exakt fångad. Snyggt i färg och perspektivet som drar ögat inåt. Och målningen Interiör 2, som också gör intryck av att ha inspirerats mera direkt av äldre interiörmåleri med en kvinna i blå klänning sittande vid ett bord framför ett fönster. Här finns fina ljusspeglingar på bordsskivan och vinflaskan och glaset står där de står. Scenen är koncentrerad och mättad och genom begränsningen fungerar bilden utmärkt.
Henrik Olssons hemsida: https://henrik-olsson-konst.se/
Utställningen genomförs i samverkan med Sveriges Konstföreningar, Studieförbundet Sensus och Borlänge Konstförening.
https://www.borlangekonstforening.se
Maria Backman