Fotografen Hendrik Zeitler är den förste att ställa ut på Rättviks konsthall under sommarsäsongen. Han visar ett urval verk som tillhör den något paradoxala genren kameralösa fotografier. Motiven är framställda genom närstudier av markvegetation, tagna genom en sekunds exponering mot ett fotopapper. Jag ska inte försöka beskriva processen, men enligt Zeitler har den innefattat något esoteriska inslag, såsom svarta tält och månljus. Arbetet med de kameralösa fotografierna har bedrivits i såväl Abisko som Hammarkullen i Göteborg, där fotografen sedan länge är bosatt. Vissa fotografier tycks bokstavligt talat vara tagna på Zeitlers egen bakgård. Han experimenterar på spektrat positiv till negativ, skärpa till oskärpa och andra mer eller mindre subtila sätt att som fotograf skaffa sig viss kontroll över en i grunden oförutsägbar process. Det finns även en utgiven bok om arbetet med den kameralösa tekniken som presenterar ett större urval bilder.

Utställningarna i Rättviks konsthall har under flera år hållit en relativt jämn och hög kvalitet. Jag har besökt flera av dem under de senaste åren, och blivit riktigt imponerad av såväl urvalet av konstnärer som de ofta rätt monumentala verk som presenterats. Lokalens avskalade uttryck med den mycket höga väggen kräver sin större skala, i vilket avseende Zeitlers bilder fungerar väl. Växterna avbildas i skala 1:1, något som blir särskilt tilltalande när det som avbildas är en liten martall med spretiga grenar mot en intensiv bakgrund.

De två sidorna med bilder från Hammarkullen respektive Abisko utgör en logisk uppdel-ning. Det är stringent och visuellt tilltalande, med ett ensamt verk mitt i rummet, övriga längs väggarna. Det finns onekligen likheter mellan växterna i den tallbevuxna, magra jorden kring Göteborgsförorten och den karga fjällvegetationen med sina småväxta träd. Förekomsten av myrmark förenar de två platserna. Det finns en stor upptäckarlusta i Zeitlers bilder, och som besökare känner jag nästan att jag kryper runt på marken i någon sorts Alice i Underlandet-förhållande, där det som egentligen bara är i naturlig skala blivit enormt av blotta perspektivet. De stundtals närmast iriserande filtren ger tillsammans med oundvikliga ljusföroreningar en särskild färgskala till bilderna, som i många fall blir mycket effektfull

Utställningen har som helhet en lågmäld ton, verken får tala för sig själva. Verken har korta, strikt beskrivande titlar såsom ’rönn’, ’skogsvinbär’ med mera. Som betraktare gillar jag att inte bli skriven på näsan, vare sig av dramatisk musik, övertydliga bildspråk eller titlar. Jag uppskattar därför att utställningen ger mig frihet att själv upptäcka vad jag har framför mig, att de effekter som trots allt finns är skapade av oförutsägbara ljusförore-ningar och att filtren som använts är en tydlig del av det konstnärliga uttrycket. En enda bild har ett icke-naturmotiv, en ensam gunga som ett spöklikt negativ från en upphittad kamerarulle i ett dödsbo

Om jag ska ha några invändningar mot utställningen, så är det att vissa motiv gränsar till banalitet, exempelvis bilderna av vatten. Effekter av vatten som rör sig är visserligen ett evigt fascinerande grepp inom konsten. Just med tanke på teknikens möjligheter och begränsningar samt den estetik som skapas av dessa parametrar, upplever jag dock vattenmotiven som mindre intressanta än de starka kontrasterna mellan gräs och himmel, det sextio-sjuttiotalsdoftande röda buskaget mot en mörkgrön bakgrund och de persiennliknande ljuseffekterna på tunna blå grässtrån.

Sammantaget tycker jag att Zeitlers utställning är sevärd, och en god representant för att Rättvik fortsätter hålla fanan högt!

Text och foto: Hedvig Mol

FAKTA:
Hendrik Zeitler
Rättviks Konsthall
Utställningen pågår 14 juni – 31 augusti
Öppettider: Månd – fred 11 – 18, lörd 10 – 14
https://rattvikskulturhus.se/i-huset/konsthall