Vad har fjällkor, keramiska skulpturer med betongliknande yta och målningar med spelkort gemensamt? Vilken är deras anknytning till hemmet? Efter ett besök i samlingsutställningen Hemmets plasticitet i en helt ny utställningslokal i Sjurberg utanför Rättvik, är jag fortfarande inte helt säker. Titeln ska dock tolkas brett, där ’hemmet’ står för mycket mer än bostaden. Utställningen innehåller många verk med kvaliteter, men upplevs som helhet lite för spretig.

Utforskande av hemmet har varit ett starkt tema i utställningar under senare år. Bara förra året hölls exempelvis utställningarna Hemmets fundament på Havremagasinet i Boden, och Ett hem på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Liksom den aktuella utställ-ningen i Sjurberg, kretsade dessa kring frågor om hemmets betydelse i nutida och historisk kontext. Under covidpandemin blev hemmet viktigare än vad det varit på länge. Pandemin ledde till en omåttlig ’nesting’, något som några år tidigare mest varit en grej för gravida. För min generation (s k millenials) tycks hemmet ha blivit en förlängning av jaget, ett kärl som ska fyllas med mening och visuellt representera det egna kulturella, sociala respektive ekonomiska kapitalet.

Rummet i Sjurberg är del av ett bostadshus. De stora fönstren släpper in ljus nästan hela vägen in i den mycket djupa byggnadsvolymen. Utanför finns en ljuvlig veranda där välvuxna vinrankor ger välbehövlig skugga på en varm vernissagedag. Rebecca Ahlstedt, lektor i design på Konstfack har nyligen tagit över fastigheten och vill testa olika sätt att aktivera platsen. För att åstadkomma detta, har hon och maken startat en förening, Sjurbergsakter. Ahlstedt har lång erfarenhet av curatoriellt arbete, med utställningar både nationellt och internationellt. Detta väcker vissa förväntningar kring vad hon kunnat åstadkomma på en plats med friare förutsättningar än ett etablerat museum eller konsthall.

Konsten fyller hela rummet. På vissa väggar hänger verken i räta rader, medan andra står lutade mot en vägg eller till och med en soffa. De skulpturala verken står uppställda på vackra bord i oljat ädelträ, vilka förstärker rummets eleganta känsla av svensk senmoder-nism. Matilda Haritz Svenssons komposition Grön Konstruktion står som centralmotiv precis i siktlinjen från båda ingångar till rummet. Skulpturen har ett monumentalt uttryck, och består av vedbränd keramik. Haritz Svenssons ursprungliga intention har inte varit att delarna ska sättas ihop i just denna konstellation, monteringen har varit ett något riskfyllt experiment och en del av den utforskande konstnärliga processen. Slut-resultatet är magnifikt, de enkla formerna blir del av en intrikat skapelse med arkitekto-niska kvaliteter. Den vedbrända lerans råa och betongliknande yta och de hopskruvade elementen väcker associationer till allt ifrån byggställningar, lastkajer, traverser och gungbrädor. Konstnärens andra verk i utställningen, Hyllning till overksamheten är ett assemblage av keramisk skulptur och en liten vimpel som snurrar i en jämn rörelse, nästan som sekundvisaren på ett tidtagarur. Tanken är att verket till viss del ska vara en representation av vardagstristess.

Förutom skulpturerna, visas även måleri och fotografi i utställningen. My Hellsten anknyter till en känslomässigt viktig plats, morföräldrarnas hem i Tännäs, Härjedalen. Hon har följt de fjällkor som likt mytiska väsen dyker upp i omgivningarna. Hellsten har fotograferat korna mestadels i mörker med stark blixt. Tankarna går till 2000-talets fest-foton tagna med digitalkamera, innan instagramflödets curerade strävan efter estetisk perfektion. Korna upplevs kaxiga som smygdrickande tonåringar, när de fångas i skogs-dungar mot en svart bakgrund med röda ögon. Min favorit är en ”selfie” av en ko som heter Saga (verken är uppkallade efter kornas respektive namn). Fotografierna är över lag ett mycket roligt inslag. Jag uppskattar även de små kärl med växter från Tännäs, såsom harsyra och olika mossor som placerats under glaskupor på keramikfot. Bland övriga verk från Hellsten finns små skålar längs en fönsterbänk och handringlade kärl. Keramiken är genomgående väldigt fin, men jag är inte övertygad om att den hör ihop med Hellstens övriga verk. Tyvärr är behovet av ett mer stringent urval något genomgående i utställ-ningen,

Malin Pettersson Öberg, som under senare år annars mest arbetat med rörliga media, har hittat tillbaka till måleriet. Hon medverkar med åtta målningar av varierande storlek, varav de flesta med svart bakgrund. Det svarta återkommer både bokstavligt och metaforiskt i Svart svan, en representation av Nassim Nicholas Talebs begrepp för en oväntad händelse som ställer etablerade sanningar på ända. Målningen av den svarta svanen står placerad bredvid Spelkort, något som ju besitter en liknande metaforisk laddning för snabba förändringar, slump och strategi. Ju mer jag tänker på det, desto mer uppskattar jag kombinationen. Pettersson Öbergs övriga målningar spänner över ett brett spektrum, från en rokokorosett, via gruppen Vikta blad till den nästan naturromantiska Under vatten. Trots olika motiv binds uttrycket samman av paletten och den avskalade formen.

Måleriet är generellt utspritt över rummet, och till viss del blandat. Lisa Stålspets medverkar med en mindre serie bestående av fem målningar, samt fyra större verk. Serien med målningar av händer, Bulta, lysa, öppna, växa, vandra, visar på likheten mellan handen och hjärtat, uttrycket i musklernas rörelser. Mor och barn har en liknande kroppslighet, ett amningsmotiv. Målningen Jam visar barn som går loss med instrument. Två andra verk är mer oklara, en tulpan, Daniel, och ett abstrakt motiv, Gult och rött. Även här skulle skulle ett striktare urval ha gynnat både konstnärens med-verkan och utställningen som helhet.

Till största del är det en curatoriell fråga, det behövs en tightare helhet. Temat är visser-ligen brett, men de individuella konstnärernas verk upplevs inte helt samspelta vare sig visuellt eller tematiskt. Jag älskar idén att aktivera en hemmiljö med konst, men jag trot att utställningen hade mått bra av lite mer ’kill your darlings’-mentalitet. Jag hoppas på fler utställningar i Sjurberg, men kanske med färre utställare eller åtminstone en lite starkare lysande röd tråd.

Hedvig Mol, text och foto

FAKTA:
Hemmets Plasticitet
Art in Sjurberg
Sjurbergsvägen 61, 795 32 Rättvik

Konstutställningen Hemmets plasticitet öppnar initiativet Art in Sjurberg, en plattform för experimentell kultur i Sjurberg, med Matilda Haritz Svensson, My Hellsten, Malin Pettersson Öberg och Lisa Stålspets.

Utställningen pågår 18 Juli – 3 Augusti

kontakt  info@rebeccaahlstedt.com