Det är en ny aktör på Dalarnas konstscen som har gjort entré. Glitterfabriken i Nyhammar, utanför Ludvika, bjöd in till sin allra första sommarutställning, och huset bär sin historia rakt upp i dagen.

Byggnaden har tidigare fungerat som byskola, som Sveriges enda julgransglitterfabrik och senare som lantbruk, innan den nu, i regi av konstnärerna Alexander Rynéus och Malin Lin Nordström, blir ett rum för samtidskonst. Det är en fin poäng i sig. Verksamheterna som en gång fyllde huset, glitter mellan golvplankorna, skolböcker på vinden, blir en fond att spela mot. Sommarens tema, hämtat ur ormen Ouroboros som äter sin egen svans, känns rentav hämtat direkt ur platsens egen historia av upprepad förvandling.

Redan huset gör besöket värt. Den stora, förfallna trälängan med sitt rostiga plåttak och salarna med flagnande väggar och slitna brädgolv är i sig nästan ett konstverk, ett förfall konstnärerna tydligt lutar sig mot och hämtar kraft ur. Ljuset faller genom höga sprötade fönster rakt in i rum där färgen lossnat i stora flak, och man rör sig genom huset mer som genom en installation än ett vitmålat galleri.

Bland de åtta medverkande konstnärskapen sticker Sofia Runarsdotter ut som en av utställningens starkaste röster. Hennes kameralösa fotogram, lagda under glasskivor på golvet, bär svaga, spökaktigt gröna och blå avtryck av hennes pappas och barns kroppar. Undersökningen av ärftlighet och den sällsynta sjukdom som drabbat hennes far blir stram i formen och djupt gripande i mötet, ett av utställningens mest minnesvärda verk.

Three Generation Heat, video och till höger analogt fotogram Alexis

Magnus Bärtås nålar upp hundratals utklippta broderifragment, insamlade på loppmarknader och sammantaget nära hundra år gamla, direkt på den flagnande väggen så att blommorna tycks gro ur putsen. Idén är vacker och gesten generös, men verket stannar för mig vid det dekorativa och lämnar mig mindre övertygad än flera av de andra bidragen.

Det stora minnet, Magnus Bärtås

Jesper Bror Palmqvist målar på baksidan av gamla skolkartor och blandar dalmålningens kurbits med indiskt miniatyrmåleri till en egen, färgstark bildvärld full av flygande figurer och flygplan.

Jesper Bror Palmqvist

Alexander Rynéus visar sin långfilm om just Glitterfabriken och sin egen familjs historia i huset, medan Hlynur Pálmason bidrar med den stillsamt vackra Nest, om tre syskon som bygger en trädkoja under ett år.

Stillbilder från filmen Glitterfabriken, Alexander Rynéus

Det är ett starkt sällskap, och flera av verken håller var för sig hög klass. Där utställningen brister något är i helheten. Åtta mycket olika konstnärskap, måleri, fotografi, textil, film och skulptur, har samlats under en gemensam tematisk rubrik som ibland känns mer pålagd än genomarbetad, och dialogen mellan rummen förblir bitvis svag. Det blir mer en salig blandning än en berättelse man kan följa rakt igenom, och man lämnar huset med starka enskilda intryck men en splittrad helhetskänsla. Med en tydligare kuratorisk hand hade utställningen kunnat kännas betydligt mer sammanhållen och därmed ännu mer givande.

Ändå är detta som debut imponerande, och potentialen är stor. Med en byggnad så laddad med historia, två initiativtagare som tydligt vet vad de vill, och konstnärskap av den här kalibern har Glitterfabriken alla förutsättningar att växa till ett riktigt vasst konstrum på landsbygden. Redan nu känns det som ett av de mer spännande tillskotten till Dalarnas konstliv på länge.

Till vänster Björken på Norrbovägen, Malin Lin Nordström. Till höger As Time Was, Nicole Khadivi

Omid Massali, text och foto

FAKTA:
Glitterfabriken Sommarutställning
Medverkande konstnärer:
Jesper Bror Palmqvist, Magnus Bärtås, Hlynur Pálmason, Nicole Khadivi, Malin Lin Nordström, Sofia Runarsdotter, Alexander Ryneus, Elina Waage Mikalsen & Magnus Holmen