Just nu kan man i Dalarna se två prisbelönade fotografers utställningar. I Meken i Smedjebacken visas Gunne Rambergs utställning med foton från Bäckegruvan i närheten av Riddarhyttan och Svarta Gran i Borlänge ställer ut Nina Korhonens bilder från Kina. Det är två skilda sätt att närma sig sina motiv med kameran. Är det också två olika sätt att berätta om verkligheten?
I Smedjebacken finns Ahlbäckstiftelsen som varje år delar ut Ahlbäckpriset åt en konstnär som är verksam i en tradition av arbetarskildringar i konsten. 2024 tilldelades Ramberg priset för sina fotografier av gruvarbetare i Bergslagen.
Nina Korhonen fick för ett par månader sen Lars Tunbjörk-priset som instiftades efter Tunbjörks död och som delas ut till en fotograf som arbetar i hans anda.
Korhonens utställning har Kina som tema. Här är det konstfoto från landet som hon, enligt utställningstexten, längtat till sedan barndomen och som morfadern, sjömannen, berättade om. Utställningens titel Monkey to Monkey blir dubbeltydig när jag läser att Korhonen har jobbat med projektet under tolv år – en hel cykel i den kinesiska zodiaken. Hennes arbete både började och slutade med Apans år. Jag tänker att fotografen också menar att människor är rätt lika över jorden, som Apa till Apa.
I bilderna har Korhonen fångat ögonblick där människor ofta är ensamma, står och tittar, betraktar saker. Ofta är det lite på avstånd, från sidan. Det är inte det Kina man vanligen ser i media med ett myller av ansiktslösa människor på städernas gator. Här är det ganska ensligt och storstaden är bara i bakgrunden. Färgerna är något utfrätta och dämpade. Återkommande är en stark röd färg som en accent, den som både kan för-knippas med kinesisk tradition och med kommunistpartiets symbolik. Red Ribbons, New Years Tree visar ett kalt träd där röda band virats runt grenarna – en vacker bild med remsorna som fladdrar i vinden. Det handlar om nyårsfirande och den röda färgen är typisk för traditionella ceremoniella dekorationer.
I fotot Hairdresser ses en man sittande i ett slags tält av genomskinlig plast. Hans ansikts-uttryck är neutralt och han är omsvept av ett svart skynke. Frisören är anonym med munskydd och huvudet täckt. Hans cykel år parkerad på sidan. Det ljusblå plasttältet blir som en extra projektionsyta i bilden.
Händelser har fångats i flykten, till exempel bilden på de unga männen med badmössor som likt en enda gestalt går ut i vattnet. Fotograferade snett bakifrån ser vi inte deras ansikten eller individuella särdrag, de är anonyma. Fotot på de två männen som skållar en gris är tvärtom taget på nära håll, mannen till vänster håller en pimpsten i handen som han skrubbar bort borsten med. Den andre häller kokande vatten över den stela griskroppen. En vardaglig scen, liknande händer i våra svenska skogar under jakttiden.
Jag läser delvis utställningstiteln Apa till Apa som en vink om att människor är ganska lika, men ändå motsäger många av fotografierna denna tolkningsmöjlighet. Mitt intryck är att Korhonen ofta avbildar människor och miljöer som exotiska och obegripliga. Hon har valt att visa det som skiljer kulturer och personer åt, inte det som är likheter. Hos Lars Tunbjörk har jag ofta sett ett slags galghumoristisk desperation i skildringarna av män-niskor i den svenska samtiden, kanske också främmandegjort. Hos Korhonen är käns-lorna svalare och mera distanserade.
De mestadels kvadratiska bilderna är oklanderligt tekniskt perfekta, det är vackert och professionellt genomfört, dessvärre inte så engagerande. Likhet eller inte spelar ingen större roll, ett slags kulturellt filter lägger sig mellan motiven och resultatet.
Gunne Ramberg har dokumenterat arbetet i ett par gruvor i trakterna kring Riddarhyttan i Bergslagen. I unga år arbetade han som maskinreparatör och hade egen kunskap om villkoren i gruvorna. Han känner sitt motiv, arbetet i gruvan, och de människor han fotograferar – kolleger, arbetskamrater. Här är Börje och Jan som fyller bränsle i en lastmaskin, Inga Lisa Hansson i förrådet, Sven Oskarsson som tar sig en kaffeskvätt. Jarl Erik Pistol och Stig Lage Karlsson sysslar med strossborrning med knämatare. Ett foto visar hur Sune Andersson reparerar en pump åt Roland ”Tjatte” Jansson. Hur han, nästan ömsint, håller pumpen, hur han med en kunskap i handens erfarenhet bedömer vad som behöver göras. Bredvid honom står kamraten och väntar. Det är en väldigt fint fångad situation där yrkesstoltheten lyser igenom som en lugn grund. Varje person som avbildas är namngiven och det arbetsmoment de är upptagna med.
Bilderna, svart-vita foton, är perfekt kopierade, skärpa, svärta och kontrast synliggör varje detalj. Kompositionerna är genomtänkta och välfungerande, Ramberg har hittat rätt syn-vinkel utan konstruerade iscensättningar. De avbildade personerna förställer sig inte, det finns inget behov av choser och de gestaltas med en känsla av värme och intresse. Att gruvarbetet var kallt, mörkt, fuktigt och fysiskt hårt med buller och damm, och inte heller utan stor risk för skador, är underordnat – här är det gemenskapen och yrkesstoltheten som lyfts fram.
Rambergs bilder finns i en tradition av arbetarfotografi där Jean Hermanson, Sune Jonsson med sina dokumentära arbetsplatsskildringar varit viktiga. En annan förebild var Hans Hammarskiöld med pregnant porträttfoto. Fotografer som såg både villkoren och individen och som haft stort inflytande över generationer av svenska fotografer.
Ulf Lundén säger i sitt invigningstal att arbetsgivaren, Billerudskoncernen som ägde gruvan, tillät att Ramberg hade med sig kameran och dokumenterade det dagliga jobbet. Man kan tycka att det är anmärkningsvärt att företaget inte kände sig hotade av att dessa bilder som avbildar det hårda arbetet och en svår arbetsmiljö. Kanske för att fotona ändå understryker yrkesstolthet, gemenskap och sammanhållning och inte gestaltar fackliga strider eller protester.
Av dessa två utställningar är det Rambergs foton som stannar kvar i minnet med sin inkännande blick, människorna är delaktiga i både bilden och i sin verklighet.
Maria Backman, text och foto
FAKTA:
Monkey to Monkey
Nina Korhonen
Galleri Svarta Gran, Borlänge
13 september – 8 november 2025
https://www.svartagran.com/
Gunne Ramberg – Ahlbäckpristagare 2024
Gunne Ramberg
Konsthallen Meken, Smedjebacken
5 oktober – 31 oktober 2025
https://mekensmedjebacken.se/
