Staffan Westerberg var en oefterhärmelig konstnär. Oförutsägbar, infallsrik och okuvlig. Oavsett om det gällde teater, poesi, skådespeleri, dramatik, regi eller bildkonst.

Därtill en sällsynt god lyssnare.

Att stiga in i hans och livspartnerns Hans Perssons gemensamma utställning i en galleria i åländska Mariehamn känns som att återigen befinna sig i Staffan Westerbergs universum. Förstärkt av Hans Perssons akvareller, porträtt och kommentarer till nutiden. Samtidigt fördjupar makens konst Staffan Westerbergs egensinniga värld.

Staffan Westerberg dog en dryg vecka efter att den aktuella utställningen öppnats, 92 år gammal, men var verksam in i det sista. Han följde hängningen, digitalt, från hemmet i Uppsala, och deltog i vernissagen via länk.

Döden var en återkommande följeslagare i Staffan Westerbergs skapande. Men även när han periodvis hade riktigt ont föredrog han nuet framför döden. Han ville leva vidare.

Hur skulle du själv vilja döden såg ut, frågar han exempelvis i pjäsen Stjärnöga och svarar:
Själv har jag ingenting emot att det vore en vit varm ren som kunde sp)ringa fort med mig på nya äventyr…

Trä återkommer frekvent i Westerbergs värld, som underlag till målningar i skulpturer, som i Bäckahästen, där Näcken, förvandlar sig till häst och förleder barn att följa med på dödliga ridturer rakt ner i älven. Av trä är också de besjälade vardagsföremålen, som Brödspaden och slevarna.

Till vänster målning av Hans Persson, till höger Staffan och Hans. Fotograf Anna-Lena Ahlström

Text Kersti Bergold. Foto Dennis Berkhuizen, Nipa

2006 tilldelades Staffan Westerberg Werner Aspenströmpriset

FAKTA:
Staffan & Hans
Nordens institut i Sittkoff gallerian
Torggatan 13, i Mariehamn. Åland
Utställningen pågår till den 30 september 2026