Hur många känner till att det finns fem monumentala skulpturer i betong av Pablo Picasso i Sverige? Boken ”Picasso i det svenska folkhemmet” är en fantastisk berättelse om hur de hamnade i Kristinehamn, Helsingborg, Moderna Museet, Kungshamra och Halmstad.

1960-talet var ett revolutionerande årtionde på många sätt. Det fanns en stor optimism och en framtidstro som vi knappast kan föreställa oss idag. Åtskilliga exempel går att finna i det mytomspunna decenniet inte minst inom kulturens område. Historien om hur fem gigantiska betongskulpturer av Pablo Picasso hamnade på olika platser i Sverige hör till de mer spektakulära exemplen. Förutom en positiv tidsanda så handlar det samtidigt om djärva och initiativrika personer som råkar mötas vid rätt tillfällen.  Allt tar sin början när den unge norske okände konstnären Carl Nesjar (1920-2015) lyckas bli arbetskollega och god vän med den mer än dubbelt så gamle Pablo Picasso (1881-1973) i slutet av 1950-talet.

Carl Nesjar beskrev sin vän på följande sätt: ”Picasso var aldrig tråkig, alltid spännande – en fontän av ungdom och full av överraskningar. På många sätt var jag alltid den äldre av oss två, även om jag nästan var hälften så ung. Jag hade blivit för seriös. Han hade behållit den där spontant barnsliga nyfikenheten.”

Nesjar är djupt engagerad i den norska föreningen Aktuell kunst. Syftet är att sprida god konst till alla. Föreningen är till en början kopplad till det socialdemokratiska Arbeiderpartiet men blir snart en egen organisation inom folkrörelsen. Konst till folket arbetar bland annat med att förmå etablerade konstnärer att göra litografier i upplagor om 250 exemplar. Ersättningarna till upphovspersonerna är blygsamma. Det handlar om bara ett par hundra kronor. Carl Nesjar bor delvis i Paris och får i uppdrag av föreningen att försöka få med Picasso i projektet. Han tror knappt sina öron. Hur ska han ens få kontakt med den världsberömde konstnären och om det skulle ske, hur ska han förmå denne gigant att mer eller mindre skänka bort 250 litografier till Aktuell Kunst i Norge?

Under den här tiden har han börjat samarbeta med arkitekten Erling Viksjø som bland annat fått förtroende att bygga de nya regeringsbyggnaderna i Oslo. Han har utvecklat metoden naturbetong och Nesjars roll i sammanhanget är att sandblästra betongen. Tekniken kallas för betograve och handlar om att skapa struktur i ytorna av betong och integrera konsten i själva byggnadsmaterialet.

När Erling Viksjø får höra att Nesjar fått i uppdrag att jaga ifatt Picasso tycker han Nesjar skall göra ett seriöst försök och samtidigt berätta om den nya tekniken. Det kanske skulle väcka Picassos nyfikenhet att pröva något nytt. Sagt och gjort. Carl Nesjar skriver flera brev men får inget svar från Picasso. Han beger sig till den världsberömde konstnärens adress men kommer inte i närheten av huset. Nesjar ger upp och bokar ett flyg hem igen. Sista kvällen innan hemresan hamnar han på en fest hos en barndomsvän i Cannes. Slumpen gör att han stöter ihop med den unge keramikern Eugéne Fidler som uppsluppet berättar att han är ”vän med Picasso”. Hör och häpna! Denne Fidler ser till att Nesjar får följa med hem till Picasso. Han berättar om föreningen som vill sprida bra konst även till de som inte är rika men att man inte kan betala särskilt mycket i arvode till konstnärerna. Picasso överraskar genom att säga ja – utan minsta tvekan. Han medverkar med 250 litografier. Nesjar berättar också innan han ska gå om Viksjøs naturbetong och om hans egen sandblästring via betograve.

Picasso blir överförtjust. Han har i mer än 30 år velat göra gigantiska skulpturer förställande kvinnohuvuden längs kusten i Medelhavet men aldrig kunnat realisera dessa drömmar. Plötsligt är det möjligt genom denna teknik med betong som grundstomme.

”Picasso i det svenska folkhemmet” är mycket underhållande och vederkvickande läsning. Författarparet Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl berättar mycket detaljerat och underhållande hur de olika skulpturerna till slut hamnar i Sverige. Det döljer sig en smått sensationell historia i kapitlet om hur Picassos skulptur Fågelfisken hamnar i det då nybyggda miljonprogramsområdet Närlunda i Helsingborg i början på 1970-talet. Vi får framför allt tacka den gamle socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg (1888-1944) som lyckades driva igenom den så kallade enprocentsregeln i riksdagen 1937 vilket betyder att ungefär en procent av budgeten vid offentliga byggnationer ska gå till konstnärlig utsmyckning.  En ny syn på kulturen och dess relation till statsmakterna hade växt fram över världen under mellankrigstiden. I USA ingick statliga kultursatsningar som ett medvetet inslag i Franklin D. Roosevelts New Deal.

När vi så är framme vid 1966 så beslutar politikerna i Helsingborg att köpa in Picassos Fågelfisken efter att den varit med på en skulpturutställning i parken utanför Moderna Museet. Helsingborg är i färd med att bygga nya, moderna och förhållandevis billiga bostäder. Skulpturen skadas dock under transporten. Det går inte att laga den. Efter flera års brevväxling kommer man fram till att en ny skulptur ska ersätta den som inte går att reparera.  Carl Nesjar och Pablo Picasso vill att den omedelbart förstörs. ”Den kan läggas platt på marken och köras över med en traktor, med påföljande kapning av armeringsjärnet som ihop delarna. Delarna eller brottstyckena bör köras bort och begravas i jorden, till exempel på en byggplats.” Det är också vad som sker. Någon på kommunens gatukontor kör över Picassoskulpturen. Det är ju en hisnande historia.

Den skulptur som är mest känd och har blivit ett turist- och utflyktsmål är Jacqueline som hamnade på en udde sex kilometer utanför Kristinehamn. Skulpturen föreställer Picassos fru Jacqueline Roque. Det är också en fängslande historia hur den lilla kommunen i Värmland lyckades snuva New York på Picassos högsta skulptur. Här spelar den svenske konstnären Bengt Olsson från just Kristinehamn en nyckelroll. Carl Nesjar hjälpte givetvis också till och lockade honom med Selma Lagerlöf. En författare som Picassos fru ofta pratade varmt om. Kristinehamn ligger ju i samma landskap som Selmas Mårbacka och där många av hennes romaner utspelar sig.

”Picasso i det svenska folkhemmet” är sammantaget en mycket läsvärd bok av frilansskribenterna och författarna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt fotografen Ulf Berglund. Den lockar till egna utflykter och fördjupningar i ämnet. Den belyser ett stycke viktig konsthistoria som annars riskerat att falla i glömska.

Recensionsfakta:
Picasso i det svenska folkhemmet
Berättelsen om fem offentliga skulpturer
Ola Liljedahl, Lena Nyblad Liljedahl, Ulf Berglund, Peter Forhaug
Utgiven av Bly förlag

Bildtexter: Picasso Nesjar: Här, i Picassos ateljé, startade samarbetet. Carl Nesjar bad Picasso att göra en litografi som skulle säljas av norska föreningen Aktuell Kunst till en billig peng – och Picasso levererade denna.  Foto: Carl Nesjar
Picasso Nesjar bild två: Ett oväntat möte ledde till sjutton års vänskap mellan Picasso och Carl Nesjar. Foto: Carl Nesjar
Kristinehamn: Den största skulpturen Jacqueline hittar vi i Kristinehamn. Foto: FrodeCJ
Fågelfisk Helsingborg: Skulpturen Fågelfisk finns i ett miljonprogramsområde i Helsingborg. Foto:

Text Ulf Lundén