Det känns som att Marianne Timander Korth målat på allt utom duk eller papper. Det stämmer säkert inte, men de underlag som hon använt i sina utställda verk i Orsa rör sig mellan gamla skopor i koppar, torkade löv och plankor med imponerande täta årsringar. Utställningen är en tillbakablick på ett konstnärskap som sträcker sig tillbaka till åtmins-tone 1950-talet, då Orsabördiga Timander Korth (f. 1939) började studera textilkonst. De verk som valts ut till utställningen spänner över flera decennier, från år 1975 till ett verk (Rinnsal) från 2025. Konstnären har haft ett minst sagt rikt liv, och är sedan många år bosatt i Hamburg. Av denna anledning är verkens titlar utskrivna på både tyska och svenska. Hon har behållit en fäbodgård i Grunuberg utanför Orsa, och det är den som utgör skådeplats för sviten Grunubergskänslor, som egentligen är mycket större än de fyra verk som visas i utställningen.

Serien Grunubergskänslor utgör nästan som abstrakta dagböcker över konstnärens vistelser i fäbodgården i Grunuberg utanför Orsa.

Det nyaste verket i utställningen är skulpturen Rinnsal från år 2025

Minnesbilderna från Grunuberg blir också mina favoriter i utställningens urval. De är utförda i äggoljetempera och gouache på spänt papper, och har en rätt annorlunda färg-skala jämfört med de flesta andra verk i utställningen. Det abstrakta formspråket i kom-bination med de djärvare kulörerna gör i mitt tycke verken särskilt starka, inte minst mot konstnärens egen beskrivning av exempelvis Grunubergskänslor II 13/Två figurer – röd grön som relationer mellan människor (en vertikal rand blir en metaforisk barriär som illustrerar osämja mellan två individer). De direkta känslouttrycken påminner om den funktion som konsten kan fylla för sin skapare, som ett utlopp för det som kanske inte alltid kan komma ut i ord. Ett annat verk som jag verkligen uppskattar är det större Kreislauf/Kretslopp, som består av 42 små delar i fotografi, blyerts och kol. Varje bes-tåndsdel är som ett litet porträtt, som befinner sig i olika stadier av upplösning eller framträdande. Verket berör både som helhet och i sina enskilda delar, det finns något djupt känslomässigt som även förmedlas väl genom placeringen på golvet nära entrén till konsthallen.

Det stora verket Kreislauf/Kretslopp bestående av ett rutnät av porträtt i blandade tekniker.

Samlandet och nyttjandet av restmaterial är ett genomgående drag i Marianne Timander Korths konstnärskap. Här verket Löv, steg och Sveas häst

Marianne Timander Korth samlar på restmaterial, och dessa återkommer i olika an-vändningar genom utställningen. Motiven är ofta mänskliga gestalter i olika ställningar. Färglagren är tunna, och ger tillsammans med de vertikala kompositionerna ett lite flyktigt intryck. Utställningen som helhet är väl sammansatt. Jag upplever som betraktare att det finns en tydlig röd tråd som är genomgående i det stringenta urvalet. Det finns inget som påtagligt skaver, men det innebär också att sammansättningen av verk blir lite som ett lågfrekvent brus, där de få verk som sticker ut blir viktigt hållpunkter för mitt intresse. Flera av verken skulle sannolikt inte göra sig som solitärer, de är för vaga i kan-terna och måste vara del av något större för att komma till sin rätt.

Mörk stående med lyft arm är ett av tre drömlika porträtt i äggoljetempera

Timander Korths konstnärskap är inte uppmärksamhetssökande, det kräver sitt lång-samma och ingående betraktande för att jag till slut ska upptäcka att verken är besjälade. Sprickor i trä och i färgskikt blir till del av en berättelse, som att verken växer långsamt över tid som ett träd. Just en vriden och bemålad trädgren, Huvudpelare V – Vind är del av en serie bemålade föremål med porträtt med slutna ögon. Jag uppskattar den tredi-mensionella effekten som just underlagets vridna form ger, som lyfter motivet jämfört med de mer tvådimensionella plankor som också hör till serien.

En vriden trädgren blir underlag för ett av flera ansikten med slutna ögon i Huvudpelare V – Vind

Fotoserien Delphine, med ett flick- eller kvinnoansikte som liksom porträtten i tidigare nämnda Kreislauf/Kretslopp löses upp i olika kompositioner mot en vit bakgrund är även den ett något avvikande inslag. Dubbelexponeringen ger ett suggestivt och drömlikt uttryck till porträtten, som ekon från någonstans långt borta. När jag lämnar konsthallen är det som att något dröjer sig kvar, en viskande påminnelse om att se allt runt omkring mig som levande och i ständig transformation.

Fotoserien Delphine med dubbelexponerade porträtt

Text och foto: Hedvig Mol

FAKTA:
Rinnsal/Rännil – Flöden i Tiden
Marianne Timander Korth
Orsa Kulturhus
27 september – 1 november 2025
https://orsa.se/uppleva-och-gora/kultur-och-sevardheter/utstallningar-i-kulturhuset.html