Galleri Hörnan som ligger i Falu stadsbibliotek visar Malin Palms färgrika målningar i utställningen Ljuset i kvällningen. Landskap som kanske är något annat än natur.

Här ser vi målningar i olika storlekar, både små och stora. De största är ett par meter långa i liggande format, de små är kvadratiska, några decimeter i sidan.  Palm har utnyttjat utrymmet och väggarna på ett intressant sätt i en hängning där bilderna placerats gruppvis utspridda och på så vis aktiveras hela rummet. Att målningarna har en tjocklek eller höjd på närmare tio centimeter skapar också skuggor och en påtaglig känsla av rumslighet, de blir objekt.

Enligt Palms eget statement som finns uppsatt på en vägg arbetar hon med landskaps-bilder i en modernistisk tradition.  Det är en öppen redovisning som beskriver konkret och som ger betraktaren en tydlig vink om konstnärens intentioner. Palms hänvisning till den modernistiska traditionen betyder något, kanske att bildspråket är abstraherande, att det inte ingår i en realistisk tradition.

Om jag sett enbart bilderna hade jag inte sökt dolda budskap i utställningen. Men om jag läser titlarna (Att göra det omöjliga, Det fanns en väg att gå, Hon började prata, De ville ingenting…)  kan jag associera till fraser, strofer, meningar, kanske ur dagboksanteck-ningar, dikter, som har ett tonfall som antyder mera konkreta, personliga, minnen eller händelser. Här finns en intressant gräns mellan konstnärens uttalade programförklaring – landskap i modernistisk tradition – och ett annat slags sätt att arbeta, mera vilande på ett undermedvetet eller uttalat ärende.

Målningarna är öppna, ofta med något slags horisontlinje som liksom breder ut sig inbju-dande, uppbruten eller mera tydlig. Färgfälten är avgränsade i tydliga former, både utsnitt ur landskap men också mera panoramaliknande. Ofta finns något framför och något bakom, och vid sidan – det liknar hur vi läser ihop former till landskap.  Men ofta gör vi det ändå kan tolkas som ett bergslandskap med ett vattenfall i mitten av bilden sedd på långt håll. Här känns kvällsljuset rent av som en flödande massa av färg.

Det är ett mättat ljus i målningarna. Lysande orange och gult ställs mot rosa, svart och ockratoner. Temperafärgerna är pigmentstarka och konstnären använder dem både transparent och täckande. I en del målningar låter hon färgen rinnande som lodräta linjer, men som tur är ganska sparsamt. En annan av de större bilderna, Saker som jag blivit lärd, har ett blått stort fält i förgrunden, i bakgrunden ett abstraherat landskap, kanske skog och åkrar. De rinnande linjerna kan ge en tanke om träd.

Kanske får man välja som betraktare, att bry sig om titlarna eller inte. Måleriet är hur som helst vackert och fint genomfört, färgerna ställs mot varandra i både starka kontras-ter och försiktigt samstämda. Själva hängningen är en fördel i sig där bilderna förstärker varandra och ger just känslan av landskap, fragment som man läser ihop som en helhet, som om man står ute i naturen och riktar blicken åt olika håll. Några målningar är höjdpunkter, andra är mera som en passage till nästa utblick.

Maria Backman, text och foto

FAKTA:
Malin Palm
Ljuset i kvällningen
Galleri Hörnan
4 september – 20 oktober 2025
Stadsbiblioteket Falun
https://www.falun.se/gora–uppleva/kultur/museer-och-konst/galleri-hornan.html