Dagmar Lodén (1904-1989) var målare och textilkonstnär från Stockholm. Hon hade en gedigen konstnärsutbildning och var under en period verksam i Frankrike, Efter makens död flyttade hon 1947 till Västanvik i Leksand med sina döttrar Mona och Marina. Här samarbetade hon bland annat med Jobs Handtryck. 

Dottern Mona, född 1932, är inredningsarkitekt och hennes son Mats, född 1951, är skulptör. Han är bland annat känd för den åtta meter höga installationen ”Den blå katedralen – den upp och nervända arken” som har turnerat runtom i landet. Han är också skaparen av skulpturer som pryder rondellerna i Säter, Djurås och Insjön. 

När Leksands konstsällskap föredömligt samlat Dagmar, Mona och Mats Lodéns konstnärskap på Kulturhuset i Leksand får besökaren möta en mängd olika material. Metall, färg, kol, trä, blyerts, textil. Vad väger egentligen tyngst?  Ett tema skulle kunna vara att allt de tar i får liv. 

Det lyser om Mona Lodéns målningar, förlagor till de textilier hon i första hand kom att exponera och bli känd för. Vilar man ögonen tillräckligt länge på hennes endimensionella och färgstarka bilder finns där förstås rörelse och puls. Men det är betraktaren som lägger sista handen vid innehållet. Hon söker inga yttre effekter. 

Mats verk, i synnerhet hans metallfigurer står i kontrast till moderns uttryck. Han går rakt på sak med titlar som: Ja, jag ser dig! eller Jag eller Hur då?. Figurernas krumbuktande är på pricken du och jag och konstnären själv förstås. Vi, med våra själar och kroppars möjligheter att slå knut på oss själv eller sitta ner på huk. Men hur medgörliga eller smidiga vi än är eller försöker vara finns där en rastlöshet kring böjligheten, att vi om något också behöver fasta punkter för att förstå hur rörliga vi är, hur fria vi trots allt är. 

Är det bra? till vänster, Upplyft till höger. Skulpturer av Mats Lodén

Dagmar Lodén är kändast av de tre i familjen. Traditionell i sitt sökande men inte mindre intressant för det. Hon behärskade det mesta. Från det allra ömtåligaste, som papperslapparna till skisserna till Alice Lund textilierna, till oljemålningen Grekisk stad och hennes verk i emalj. Hon har en säker dekorativ instinkt. Hennes teckningar av örter i tusch eller kol är säregna.

Skulpturerna, målningarna är träffpunkter. På olika sätt har de över tid stått och står i offentligheten. Människor har rört sig runt dem. När Lodéns nu för första gången på länge får samsas under ett och samma tak igen får de fortsätta vara former att röra sig runt. Utställningen är luftig med gott om plats att göra så, och gå vidare från. Det enda jag kan sakna är en hörna med Monas textilier att trassla in mig i. 

Ett av de starkaste intrycken får jag när jag öppnar Mats Lodéns bok om arken. Där står ”Om man bara tittar på skuggan kan det vara svårt att veta vart ljuset kommer ifrån.”

Martin Lindström, text och foto

FAKTA:
3 x Lodén – Ett möte mellan tre generationers konstnärskap
Leksands kulturhus

Utställningen pågår från 26 september till och med 14 november 2026.