Norberg i all ära, men Sven Olov Karlssons senaste bok, Travers, en tegelsten på 540 sidor kändes lite väl mastig. Och vad betyder egentligen själva titeln?
I förordet förklarar författaren att titeln knyter an till det engelska verbet (to) traverse: att genomgå, till exempel landskap eller strapatser. Syftar på berättarnas finurliga travestier. På de som lyfter tyngst.
Jag återkallar i minnet en text som Sven Olov Karlsson skrev i fjol, när lillebrodern Lars Erik Karlsson hastigt avled.
Sven Olov Karlsson föddes, växte upp och har fortfarande en fot i gruv- och bruksstaden Norberg. Även brodern behöll sin kontakt med uppväxtorten och hälsade på brodern och hans familj, samt modern Anna Maria, så länge hon levde.
Men om Sven-Olov har sitt andra ben i Stockholm så valde lillebrodern Falun och bostadsområdet Bojsenburg som sin hemvist. Där drev han även ideella bibliotek, exempelvis Boklyan för boende i stadsdelen med speciellt fokus på utsatta barns läslust och skapade Homoteket. Hbtq-litteratur och film för utlån hos RFSL, Dalarna.
Den gamla 1800-talsgården Bojsenburg revs för att ge plats åt Britsarvsskolan som började byggas 1964. Varje skoldag cyklade jag Seminariegatan fram till högstadieskolan.
Någon anknytning, åtminstone inte direkt, till brodern hittar jag inte i den aktuella boken. Så avled han också efter det att Sven Olov Karlsson gjort de intervjuer som utgör avstamp för boken. Men en av de medverkande säger, apropå oväntade dödsfall :
”Man vet att man ska förlora sin mormor och morfar, kanske. Och föräldrar är man ju rädd för att de ska bort. Men att ens storasyster ska försvinna. Det finns inte på kartan. ”
Den aktuella boken påbörjades redan 2022 och är inget hastverk, utan ett gediget hantverk, präglad av journalistisk noggrannhet, lyhördhet och poetisk känsla.
Allt som allt har författaren samtalat med 17 norbergsbor och samtalen finns inspelade och arkiverade hos Arkiv Västmanland, arkivvastmanland.se. Samtalen anordnades och spelades in inom projektet ”Hela Norberg berättar”. Extra roligt med upprinnelsen ur ett gemensamt folkrörelseprojekt, en verksamhet som numera, på sina håll, nästan blivit något av ett skällsord.
Betydande fokus ligger på arbetslivet. Men perspektivet vidgas allt eftersom. Vi får möta Astrid Greijer som fyllde hundra i maj 2026 – när hon och författaren samtalade var hon fyra år yngre – och undrar varför just hon är kvar när andra bara försvinner, den statslösa Salam Alsalti, född i Syrien ”ett jättefint land” som tampas med Migrationsverkets stundtals mer eller obegripliga beslut, Lena Spång som levt i kollektiv och arbetat med vilsekomna ungdomar, Lena Arnesson, som blev uppsagd från Elsas konditori, där hon stortrivdes, med motiveringen att hon var för överviktig, distrikts-sköterskan Alice Eriksson, som nekades motorvärmare därför att företagshälsovården utrett frågan och kommit fram till att distriktsköterskor inte hade fler urinvägsinfek-tioner än övrig personal, raggaren emeritus, Runo Andersson jobbat som begravnings-entreprenör i 40 år.
Kylsbo byalagsstuga fick bofasta och flyktingkvinnor använda gratis, ABF bidrog med symaskiner och studiematerial i svenska. Nu står flerfamiljshusen uppe i backen, tomma och fallfärdiga, med igenspikade fönster och de flyktingar som bodde där har gett sig av för att försöka överleva på andra håll, exempelvis i Tyskland eller Frankrike. Trots att många egentligen ville stanna i Norberg. Sorgligt, övermåttan sorgligt.
Men även deras röster ingår i den klangbotten, skapad av helt olika stämmor och individer, som Sven Olov Karlsson låter oss möta i Travers. Människor som egentligen bara har en enda sak gemensam, nämligen Norberg. Oavsett om de har bott där i generationer, är återvändare, står med en fot någon annanstans eller fått en mer eller tillfällig fristad som flyktingar.
Eller som Sven Olof Karlsson själv skriver i bokens tillägnan:
Till Norberg – naturligtvis.
Kersti Bergold text.
Foto Johan Bergmark
FAKTA:
Travers
av Sven Olov Karlsson
Albert Bonniers förlag
