Det välmeriterade konstnärsparet Ilkka Pärni och Kerstin Hedman sysslar båda med den icke föreställande bildkonsten. I sommar kan man se några av deras verk på Arvid Backlundgården i Svärdsjö.

Den nonfigurativa bilden, det vill säga den icke avbildande och icke föreställande bildkonsten fick sitt stora genombrott när modernismen bröt fram i Sverige efter andra världskriget. Det var en både revolutionär och radikal kraft som vände upp och ned på allt, formspråket var avantgardistiskt. Det handlade om starka färger. Motiven var stiliserade och renodlade med raka linjer, streck och olika geometriska former. Den svenska debatten om föreställande och icke föreställande konst fortsatte ända in på 1950-talet innan den ebbade ut. Kritikerna menade att denna konstform var pretentiös.

Nu lever vi på nytt i en tidsanda som hetsar mot konst och kultur som anses svårtillgänglig och motsträvig. Kritiken kommer främst från den nationalistiskt sinnade ideologin och har sina historiska rötter i nazismens kritiska syn på modern konst som ”entartete kunst” (”urartad konst”). Nazityskland förbjöd både den abstrakta och expressionistiska bildkonsten som på något sätt avvek från nazistiska ideal. Den förbjöds precis som musik som ansågs avvika på samma sätt. Pendeln slår fram och tillbaka genom tiden. Konsten och kulturens framryckningar måste alltid försvaras. Därför är det ett mycket bra initiativ av Arvid Backlundgården att lyfta fram den icke föreställande konsten.

Det handlar om två mycket välmeriterade traditionsbärare i form av konstnärsparet Ilkka Pärni och Kerstin Hedman. De har båda ett tydligt släktskap med KG Nilsson bördig från Falun. Samtliga fortsätter att verka i de svenska konkretisternas tradition, där naturen inspirerar till rena geometriska former.

Hedman och Pärni har i flera decennier sysslat med det non-figurativa skapandet. Kerstin Hedman har tidigare berättat om sin uppväxt vid Siljan i Leksand. Hur de vita vinterisarna och det vida vattnet lärde henne att tidigt både se och uppfatta styrkan i ett landskap som är avskalat. När hon till slut övergav det föreställande bildskapandet var det som om hon hittade hem. Kerstin Hedman lärde känna Monica Urwitz vid Galleri Konstruktiv Tendens i Stockholm i slutet av 1990-talet vilket resulterade i flera utställningar i både Tyskland och Holland.

Kerstin Hedman kombinerar utställningar med offentliga gestaltningar. Ilkka Pärni har en liknande bakgrund och berättelse. Han hade först naturmåleriet som utgångspunkt, läste som ung mycket dikt av bland annat Edit Södergran och lät sig inspireras av det bildlyriska formatet. Under mitten av 1980-talet transformerades hans måleri från det föreställande till det icke föreställande. Motiven blev mer och mer förenklade för att till slut bara bestå av färg och form. Även Pärni arbetar parallellt med offentliga gestaltningar och utställningar.

Utställningen på Arvid Backlundgården omfattar totalt 38 olika verk. Det är mycket på en sådan relativ liten yta. Kontraster uppstår vid hängningen av de olika verken när exempelvis en svart cirkel återfinns bredvid en röd kvadrat på en vägg. Bägge gjorda av Kerstin Hedman. Hon använder akrylfärg och gärna med plexiglas som underlag men även på duk. Olika kvadratiska färgfält rymmer även en viss variation i ytan, vilket gör att vissa figurer dyker upp. Det kan vara en kontrast mellan både mattare och klarare toner som bildar ett rutmönster. Ilkka Pärni gör en sorts stavar i olika kulörer. Samma sak där; det gör en märkbar skillnad i betraktarens blick. Båda konstnärerna ställer även ut skulpturer. De olika kortfattade titlarna ger vägledning vad det handlar om. Seglare, Storsegel, Ängel, Budbärare och Farkost. Det rör sig om mycket stiliserade och avskalade figurer i trä och järn. De olika verken samspelar med varandra på ett naturligt och otvunget sätt.

Ulf Lundén text och foto

FAKTA:
Det som inte föreställer
Kerstin Hedman och Ilkka Pärni
Arvid Backlundgården, Svärdsjö.
Utställningen pågår till och med 9 augusti 2026.