Faluns egen konsthall Galleri Hörnan fortsätter konstsommaren med ännu en utställning där konsthantverket får stå i centrum. Efter Rica Shimabukuros miniatyrvärldar bjuds nu faluborna på Maria Uleanders textilkonstverk i utställningen Att hålla det som faller.

Utställningsöverblick

Maria Uleanders Att hålla det som faller består av fyra större och fem mindre textilkonstverk. Det är små bitar av infärgat sidentyg som var och en på varsin knappnål har satts samman till ett mönster och abstrakta former. Färgerna är naturliga: grönt, grått, ockragult, ljust rostrött. Naturen har samlats in i ramar.

Själv dras jag till verken med starka färger, av någon anledning går jag direkt ner till ett av de mindre verken Ett löv som med sin klargröna färg påminner om björklöv. Jag fastnar också för verken: Vingslag som påminner om skira små blomblad, och Gyllene i ockragult.

Vingslag till vänster, Gyllene till höger

Maria Uleander är textilkonstnär och konsthantverkare som är född och uppväxt i Ludvika men bor numera i Göteborg. Hon har en kandidatexamen vid HDK Steneby 2006–2009 med inriktning Textil-Kläder-Formgivning och har sedan examen ställt ut på bland annat Röda Stens konsthall och Röhsska Design Museum i Göteborg.

”Jag arbetar metodiskt och repetitivt med siden som mitt främsta material. Tygbitar klipps, färgas och sätts samman till abstrakta bilder och collage där struktur, rytm och skiftningar står i centrum. I kompositionerna återkommer grundformer som cirkeln, rektangeln och fyrkanten; former som jag vrider, vänder, varierar och förändrar”, förklarar hon i utställningstexten.
Själv beskriver hon utställningen som att hon ”drivs av en strävan att fånga det sköra och det obeständiga i vår omvärld. Det kortvariga, det ändliga och flyktiga är ständigt närvarande; årstiderna som förändras, blommor som vissnar, sprickor i fasader och väggar.”

Förgreningar

Maria Uleanders utställning är abstrakt och stillsam och skapar mest en stämning. Skönhet; absolut, men eventuellt gör själva utställningsformatet den här textilkonsten orättvisa. Blir det rentav för stelt? Jag är rädd att verken i gråskala, som Förgreningar, inte kommer till sin fulla rätt, att de blir anonyma i jämförelse med de i färg och försvinner lite i den ljusa utställningsmiljön.  

I Maria Uleanders presentation läser jag att flera av hennes verk finns inköpta av kommuner och regioner, och det är verkligen i levande offentliga miljöer jag tror att dessa konstverk kan komma till sin fulla rätt, där det pågår något annat samtidigt, där verken eller verket finns som en lugnande punkt.

En så stillsam och minimalistisk utställning kräver en del av besökaren som tvingas stanna upp och varva ner, ta sig tid, mitt i rusningen på Fisktorget. Kanske är det verkligt utmanande med Att hålla det som faller att du själv ska orka stanna upp, våga stanna kvar en stund och ta emot lugnet.

Lina Josefsson text och foto

FAKTA:
Att hålla det som faller
Maria Uleander
Galleri Hörnan, Falun
Utställningen pågår till och med 31 augusti 2026