På årets Avesta Art samsas åtta internationellt verksamma konstnärer om en stor utställningsyta i det som idag kallas Verket.

Utställningen heter Earthly Bodies Born of Love och handlar om äldre industrihistoria kontra ny. Detta enligt Karolina Aastrup, som tillsammans med Sona Stepanyan, kurerat utställningen.

– Kärnan i den handlar om att titta på Verkets historia som en plats som är formad av industrialiseringen och att titta på vilken sorts industri som tillhandahålls vår samtid. Om järnbruket är en tidigare epok av industrialism – vad har vi nu? Och hur påverkar dagens digitala industri våra kroppar och landskap?, säger hon.

Det är därför rätt så passande att det även pågår en permanent utställning om själva fabrikens historia och utveckling, sida vid sida om konstverken varav, många behandlar teman som människa, natur och teknisk utveckling.

Här är bland annat Selma Selmans videoverk Motherboards. Videon visar en performance med personer som demonterar hårddiskar i jakten på mikroskopiska mängder guld som ska finnas i varje moderkort. Selma Selman är från Bosnien-Hercegovina och har romsk bakgrund.

I sin praktik jobbar hon mycket med sin familjs historia. Hennes verk handlar om värdet av mänskligt arbete kontra sådant vi bestämt är värdefullt, som guld i det här fallet, säger Karolina Aastrup.

Selmans videoverk berättar om digital teknik och hur den formar oss människor – men också hur vi själva kan forma tekniken och kanske påverka vad som är värdefullt och inte. På ett träräcke, som avgränsar besökaren från videon, står det bland annat: ”Vi kommer inte att vara verkligt fria förrän vi är värda mer än guld. Du är oförstörbar. Tro alltid att du är guld.”

Lokalerna i Verket är stora, råa och luktar jord. Här har det arbetats av anletes svett för att ta fram järn som, när det hettats upp i masugnen, blev till rinnande materia.
Från taket på byggnaden skriker måsarna, som säkerligen byggt ett och annat bo där. Dessa hörs väldigt väl, särskilt från andra våningen där endast en konstnär, Tuomas A. Laitinen, ställer ut. Hans verk The Earth is the Ear of the Bear är hämtat ur boken The celestial hunter av Roberto Calasso, som i den beskriver björnen som en varelse mellan människa och djur.

Förutom Laitinens film, och ett textilt verk av Diana Orving, visas den större delen av utställningen annars på nedre plan.

Teresa Traoré Dahlberg och Diana Orvings textila skulpturer i fonden

Bland andra den amerikanska konstnären Alice Bucknell med videoverket Ground Truthing. Det berättar om hur vi ser och förstår jorden genom satelliter och olika typer av data.

Videon behandlar mänskligt behov av verkliga, fysiska upplevelser. I den skymtas en text som lyder: ”Hur det känns att röra sig genom världen – alla härstamningar och samman-kopplingar som kan förnimmas på marken – tappas bort i jakten på uppskalning”.

Ytterligare ett verk av Alice Bucknell heter Small void och är ett interaktivt datorspel som besökarna kan spela mot varandra, två åt gången. Det är inspirerat av lavar säger Karolina. Lavar är organismer som består av en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. De fungerar som små ekosystem i naturen.

På frågan om utställningen är samhällskritisk, svarar Karolina Aastrup, att den snarare vill blicka framåt och skapa något nytt.

Hur skapar vi en ny värld, hur kan vi använda vår kreativitet och fantasi till att hitta andra sätt att leva och mötas på, säger hon och fortsätter: ”Historiskt har man sett jorden som ett råvaruskafferi. Flera verk här vill vända på den idén och tänka framåt. Här är vi nu, men vad gör man sen då.”

Ändå är det lite svårt att inte läsa in en viss kritik över samtiden och dess utveckling. Den ukrainske konstnären Oleksandr Kutovyi visar till exempel en installation kallad Where should we begin? som är placerad i den del av järnbruket som var bland de farligaste att arbeta på.

”Det handlar hårdraget om när människan bara blir en resurs för en sorts företagslogik eller för en auktoritär regim. När allt ska optimeras och syftet är att extrahera värde.”

Kutovyi undersöker också hur bilder används för att visa maktstrukturer. Något som numera är populärt i sociala medier. Där används ordet ”kroppsoptimering” flitigt. Det handlar om att förbättra sin prestation, sitt utseende – och öka sin energi. Men hur mycket kan egentligen förbättras och optimeras?

”Det här är en utställning som vill väcka frågor, känslor och tankar, snarare än att man får veta exakt att så här och så här är det.”

Ett av utställningens mer meditativa verk är River Biographies. Den består av ett rökfyllt rum upplyst av en projektor som skapar en lodrät yta i rummet. Röken blir som en vattenyta.

• I grunden handlar det om att försöka förkroppsliga naturen för att inse att vi alla är en del av samma värld, system och kretslopp.
• Det handlar också om att känna, uppleva och se med vår egen kropp, snarare än att skapa den här distansen som annars kan bli där man uppfattar att människan är en sak och naturen något annat, säger Karolina.

Installationen är en interaktiv performance, vilket innebär att besökarna själva får delta. Bakom River Biographies ligger konstnärsduon Seitl & Lundahl. Martina Seitl är koreograf Christer Lundahl bildkonstnär.

Att en koreograf har medverkat märks, då stämningen påminner om modern dans, fast utan dansare. I stället får besökaren själv träda in i verket och, med hjälp av trådlösa hörlurar, följa instruktioner. Den ena personen har ögonbindel medan den andra inte har det.

Ut i rummet hörs även knarrande ljud och röster som hackar. Det känns som att vara på en öde ö, långt ut till havs där dimman ligger tät. Och samtidigt som att vara på en gravplats där nästan allt liv har slocknat. Eller till och med som att befinna sig inne i själva jordskorpan där olika bergarter finns. Det är mystik, meditation och någon form av obehag på samma gång.

Man leder varandra in i verket, säger konstnären Christer Lundahl. Det är ganska omvälvande för många, man går rätt djupt in i det och efteråt är man rätt så spaced out.

Enligt konstnären Christer Lundahl själv, handlar verket om att förändra sin perception. Att känna sig närvarande i rummet och hur man känner sig i förhållande till den andra personen. I och med att man blir ledd släpper man kontrollen och man behöver lita på den andra personen, säger han.

Text Lisa Björklund
Foto: Lisa Björklund och Mattias Lindbäck


FAKTA:
Earthly Bodies Born of Love
Avesta Art
Medverkande konstnärer: Alice Bucknell, Diana Orving, Lundahl & Seitl, Oleksandr Kutovyi, Theresa Traore Dahlberg, Tuomas A Laitinen, Selma Selman.

Utställningen pågår till och med den 20 september.