Att Säters kommun är rankad som den som lägger näst mest pengar på kultur per capita gick inte att missa när Litteraturens Hus och Skådebanan bjöd in till ett panelsamtal om kultur och folkbildning på Säters bibliotek.

I Kulturhörnan väntade en panel bestående av Anna-Karin Berglund, ordförande för Internationella Kvinnoföreningen i Borlänge och Verdandi Dalarna, Anna-Clara Eriksson, processledare på Coompanion Dalarna, David Gray, lektor i engelska på Högskolan Dalarna, Anette Kotilainen, kulturchef i Säter, Mats Nilsson, kommunalråd i Säter, och Ingvar Persson, fristående ledarskribent på tidskriften Arbetet. Panelen visade sig snart vara ungefär lika stor som publiken. I inbjudan utlovades ett samtal om ”hur kulturlivet i Dalarna mår i dag och vart vi är på väg”, underförstått att vi är på väg åt fel håll.
Liknande panelsamtal har arrangerats flera gånger tidigare i Falun, Borlänge, Rättvik och Gagnef, med samma frågeställningar om folkbildningens och kulturens minskande offentliga medel.

För den som vill fördjupa sig i frågan, inte minst om de kraftigt minskade statliga anslagen till folkbildningen, släpptes i höstas rapporten Vid vägs ände?

Moderatorer var Ylva Sellin Jakobsson från Litteraturens Hus och Nadia Holma från Skådebanan.

Mats Nilsson slog snabbt fast att Säter rankas högt när det gäller satsade kulturmedel per capita, samtidigt som han hävdade att oppositionen i Säter hotar att minska Säters kulturbudget med 4 miljoner, bland annat genom att lägga ner Folkets Hus och göra om det till en skola. Han fortsatte med att beskriva hur Säter har påverkats av folkbildningens nedskärningar och hur ABF numera ”bara är ett telefonnummer”.

Ylva Sellin Jakobsson inledde sedan samtalet med att fråga panelen vad vi ska ha kulturen till och vad den betyder för människor.

– Stolthet över att bo och leva i Säter. Kulturen är en av orsakerna till Säters tillväxt: hit vill människor flytta, svarade Mats Nilsson.
– Glada och nyfikna människor och ett fönster mot att förstå andra, enligt Ingvar Persson.

David Gray menade å sin sida att det inom lärarutbildningen är ganska instrumentellt, något som kan hjälpa till för att lära ut eller för att skapa samverkan ut till samhället.

Kulturchefen Anette Kotilainen gav det korta svaret:
– Vår identitet och gemenskap.

Anna-Karin Berglund fortsatte:
– Kulturen är meningen med livet, och jag är ju själv kulturtant och slukar allt jag kommer över. Sedan kunde hon inte låta bli att berätta om det poesiprojekt som Borlänges internationella kvinnoförening driver, där nyanlända kvinnor delar sina upplevelser genom poesi.

Ingvar Persson gjorde sedan en utläggning om hur statsvetaren Robert Putman en gång menade att det bara är när vi gör saker tillsammans som vi odlar ett socialt kapital, vilket leder till högre tillit som i sin tur skapar förutsättning för demokrati som i förlängningen bidrar till ekonomisk stabilitet.

– Hur ser kulturlivet i Säter och Dalarna ser ut i dag? Frågade Nadia Holma.

Anna-Clara Eriksson från Coompanion:
– I Dalarna är det ganska svettigt. De flesta kulturarbetare drivs inte av att vara entreprenörer, men de tvingas ägna alltmer tid åt verksamheten och mindre åt själva kulturutövandet. Jag önskar att kulturen inte ska göras beroende av näringslivet; det är framför allt våra skattemedel som bör stötta kulturen.

Anna-Karin Berglund, som varit aktiv inom folkbildningen i 50 år:
– Nu märks neddragningarna verkligen, inte minst hos ABF. Det märks i föreningslivet. Vi är mer ensamma och behöver göra mer själva.

Anette Kotilainen hävdade att kulturlivet i Säter mådde bra jämfört med i andra kommuner.

– Varför mår kulturen i Säter så bra? frågade Nadia Holma.

Här flikade en person i publiken in, som senare visar sig vara kulturnämndens ordförande Lennart Götesson (S), att Säter har haft en egen kulturnämnd sedan 70-talet och att det sedan dess aldrig har varit aktuellt att ändra på det, ett uttryck för ett brinnande politiskt intresse och starka kulturpolitiker som Åke Gessbo.

Kultursekreteraren Karin Hästö, som även hon sitter i publiken, påpekade att även Ann-Britt Grünewald var en viktig kulturpolitiker i kommunen.

– Folkbildningen har drabbats av dramatiska nedskärningar, och hela kulturlivet påverkas. Det var dessutom en märklig tajming, menar Ingvar Persson, att detta kom direkt efter pandemin, när vi alla behövde mötesplatser som mest. Han fortsatte och menade att det inte handlar om att finansieringen saknas, utan att det ofta rör sig om ganska små medel.
– De styrande vill helt enkelt inte ha demokratiska mötesplatser. Det är ideologiskt.

Mats Nilsson fortsatte på samma spår:
– Neddragningarna är en del av en större bild: se bara på hur regeringen hanterar biståndet och Palmecentret. Allt detta är en markering.

Men när frågan om var kulturlivet i Säter och Dalarna befinner sig om tio år ställs till panelen uteblev de stora visionerna:

Anna-Clara Eriksson önskade att man satsar mer på kultur för hälsa och att det ska ingå i friskvårdsbidraget.

Anna-Karin Berglund vill bredda synen på hur vi finansierar kulturen och Kotilainen att vi inte ska fastna i det starka kulturarvet.

Mats Nilsson utlovade kostnadsfri kulturskola i Säter och att ”biblioteket ska fortsätta utvecklas”.

Kanske kan även detta ses som ett hot: att de aktörer som arbetar med frågan inte vill eller vågar mer?

Men senare i samtalet, när publiken släpptes in, blev det tydligt att det finns ett annat hot: bristen på tid.
En kvinna i publiken konstaterade att den som arbetar heltid och samtidigt har barn inte har något utrymme för föreningsliv eller kultur, och att kanske den enda lösningen för ett mer demokratiskt samhälle är att införa sex timmars arbetsdag.

Lennart Götesson fyllde i:
– Folk vill att kulturen ska finnas. Många hyllar satsningarna på dansen i Säter, men går inte själva. Dessutom måste kulturen finansieras av det allmänna, annars fungerar det inte, konstaterade han.

Lina Josefsson text och foto