Frida Yngström, Nathalie Wuerth och Jenni Knight på Svarta Gran

Drömmar, ett evigt aktuellt och omdiskuterat tema. Vad betyder drömmarna, ska vi tillmäta dem någon betydelse och i så fall hur stor? Utställningen samlar tre konstnärer som enligt beskrivningen använder teckning som ett ”direkt och öppet sätt att tänka”. Processen bakom utställningen har bestått av workshops där konstnärerna arbetat med Borlängebor och med varandra i dialog. Jag har tyvärr missat dessa bakomliggande delar och även vernissagen, som innehöll olika förmedlande och samskapande moment som säkert hade givit ett annat sammanhang till delar av utställningen. Då den är öppen i två månader efter vernissagen finns det dock en poäng i att betrakta den fristående från ”prologen”, snarare mitt i handlingen.

Lokalen är ganska djup med tre huvudsakliga rum. I första rummet hänger tre av Frida Yngströms stora vepor i satängliknande textil med teckningar. Yngström arbetar ofta i stort format och hennes bidrag till utställningen i Borlänge är inget undantag. De enkla linjeteckningarna illustrerar sådant som flottare i älven, ett vägskäl och en flicka med en gås (Flickan och fågeln). Uttrycken går ifrån otroligt enkla med några få linjer som utgångspunkt till något mer detaljerade, med flera skeenden i samma bild. Det finns fler av hennes verk längre in i lokalen varav tre till textilteckningar och några mindre verk på papper. Ett roligt inslag är ett samskapat verk, Gemensam dröm, vars framtagande letts av Yngström men med hela 27 upphovspersoner!

Här står även en skulptur av Nathalie Wuerth, I full skrud som är gjord av vad som verkar vara strimlade tidningar och andra pappersprodukter. Wuerth anknyter också till nedlagda Kvarnsvedens pappersbruk i verket KP i cykler, två rullar av olika sorters papp som står i det mellersta rummet. Formerna går dessutom igen i Off the chopping board som är en teckning längst in i lokalen med cirklar som årsringar. Det är fint och en symbolik som fungerar, trots viss övertydlighet. Även Frida Yngström använder sig av Kvarnsveden som symbolik i textilteckningen KP 1924. Det är tydligt att industrin lämnat ett tomrum efter sig.

Mest berörande, men också kanske mest apart är Jenni Knights litterära verk. Det ena är Marina Dreams som tar betraktaren till en ganska ruffig hamnmiljö, ledsagad av en trygg men sorgsen skeppare. Det andra är i första hand ett ljudverk, placerat i ett intressant rum som är en igenbyggd trappa. Verket heter Sonoma Mountain rd 22. Jag sätter mig på stentrappan och lyssnar på en kvinna (Knight själv?) som berättar om gamla släktingar med fårade ansikten som genomlevt krig, sett allt och existerar i någon sorts drömlik alternativ verklighet. Miljöerna är föränderliga och rör sig mellan ett murrigt sjuttiotalsrum och en mindre scen i betong i vad jag uppfattar som en amerikansk småstad. Knights fotografier (Pores and tissue, Crotch Tonsil, Sky spill in my room) är inte lika omedelbart imponerande. Kanske hade de behövt mer kontext, jag upplever dem nu mest som ett blekare inslag vid sidan av något betydligt mer intressant.

Sammanfattningsvis tycker jag att utställningen har flera förtjänster. Jag kan dock inte hjälpa att jag tycker att processen bakom verkar mer intressant än resultatet och att jag egentligen gärna hade velat se ännu mer dokumentation och fått fler förklaringar kring den. Jag brukar föredra utställningar som lämnar mycket till betraktaren att själv reflektera kring och där ett strikt urval gjorts av vad som visas, snarare än ett överflöd av intryck. I det här fallet hade jag dock velat ha lite mer kontext, kanske till och med blivit skriven lite på näsan.

Hedvig Mol, text och foto

FAKTA:
Borlänge drömmer
Frida Yngström, Nathalie Wuerth & Jenni Knight
Galleri Svarta Gran, Borganäsvägen 44, Borlänge
11 april till 13 juni 2026