Skådespelaren Jakob Hultcrantz Hansson gestaltar Sara Lidmans enorma romanepos Jernbanan i föreställningen Järnkronan. Resultatet: Ett minimalistiskt men ändå storslaget drama. Den sista föreställningen spelades i Smedjebacken söndagen 15 mars.

Järnkronan är en fri version av Dag Thelanders och Per Wickströms musikal Jernbanan efter Sara Lidmans klassiska stora historiska epos. Den verkliga förlagan till huvudkaraktären Didrik Mårtensson är författarens egen farfar.

Det är en både grym och mycket fascinerande berättelse om järnvägens utbyggnad genom Västerbotten och om skogsbolagens giriga jakt på de orörda skogarna (läs stora naturrikedomar). I centrum står Didrik Mårtenson som i denna föreställning gestaltas av Jakob Hultcrantz Hansson på ett mycket levande och gripande sätt. Han står själv för både regi och produktion.

Förutom Jakob Hultcrantz Hanssons olika rollgestaltningar får publiken möta skådespelarna Ellinor Lindgren, Amina Avdic och Loke Hultcrantz i en sorts lyriska videoprojektioner som levandegör bland annat Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, och den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter. De ses genom två stora och avlånga fönster. Det är mycket effektfullt och skapar en dramatisk nerv i föreställningen.  Musik och sångrörelser skapar också en intim stämning.

Didrik tror på järnvägen och att den måste dras genom inlandet, förbi deras egna gårdar och för bygdens livsvillkor men den stora drömmen slutar i en fängelsecell på Långholmen. Didrik minns tillbaka, berättar om både framgång och nederlag, om kärlekens höjder och svekets djup. Hemsocknen Lillvattnet är hans boplats och trygghet i livet. En skönhet större än något annat men den forne hjälten är förrådd och offrad. Större makter i form av träpatroner och skogsbolag har spelat långt över hans huvud.
Konkurser och fängelse väntar på Didrik.

Föreställningen tonar ändå ut i en sorts försoning, ett ljus, ett skri över jorden. Det råder ingen tvekan om att Jakob Hultcrantz Hansson lyckats med konststycket att skapa ett mycket sevärt sceniskt drama med mycket små medel.

Ulf Lundén text

Bild: Foto: Riksteatern/ Pressbild.