Hon synar, granskar och skapar konst hämtat från naturens eget system. Det handlar om konstnären Anneli Ersbacken som är aktuell med en soloutställning i Konsthallen, Avesta bibliotek. Måleriet och skulpturerna skapar tydliga kontraster i utställningen.

Anneli Ersbacken, född 1954, kan se tillbaka på ett mycket långt och aktivt liv i konstens tjänst.  Hon sysslar främst med måleri och skulptur. Den stora inspirationen hittar hon ute i naturens egna formationer. Konstnären ser skog och mark som ett sorts ”ordnat kaos”. Hon vill förmedla en stämning, ett uttryck som egentligen ligger bortom orden och om det som sker genom tiden. Det är en stor utmaning.

Den nya soloutställningen är till vissa delar retrospektiv men innehåller också en hel del nya verk. Några av dem fanns med i fjolårets utställning i den gamla Elkyrkan i Hedemora då hon ställde ut tillsammans med konstnärskollegan Gudrun Westerlund.

Nå, Anneli Ersbacken föredrar att måla i olja, akvarell och tusch. Motiven drar mot det abstrakta expressionistiska hållet även om det är lätt att upptäcka vad målningarna föreställer. Ett bra exempel är verket med titeln Snårskogen öppnar sig. Trädens stammar gör sig plötsligt synliga efter en stund. De gröna och blå kulörerna markerar bara sin närvaro. Ett djup uppstår om du dröjer dig kvar vid oljemålningen. Ett annat exempel är verken Cirkel och Spegling. Här finns en mörkare skog med svarta stammar, bortom detta ett ljus, en form av soldränkt glänta men vad gör cirklarna där? Är det ett eget natur-fenomen? En sorts spegling eller avtryck från något okänt och oidentifierat?

I två andra målningar ser jag en björkskog i vinterskrud och vad som kan vara ett Bergslagen bestående av blånande berg och järnmalm. Det är ett nedtonat och återhållsamt måleri, en sympatisk och lågmäld bildlyrik utan brinnande kolorit.

Anneli Ersbackens skulpturer kan också vara både figurativa och fantasifulla skapelser. Hon skulpterar för det mesta i lera eller vax. Hon gjuter formerna i betong eller bygger upp dem direkt i modellerbar betong på frigolit, emellanåt patinerar hon efteråt.

Anneli gör även bruksföremål som tar sin utgångspunkt från naturens egna kreationer. Det tydligaste exemplet är de fem växtljusen vars förlagor består av rabarberblommans torra stjälkar. De lyfter fram naturens egen kreativa kraft och förmåga. Växtljuset står i grupp och är placerade långt in i konsthallen.

På en annan plats hittar vi hennes olika sagofigurer som kallas kort och gott för Väsen I, II och III i färgerna blå, brun och vit. Dessa varelser utstrålar något obestämbart. Är de vänligt sinnade eller döljer det sig något hotfullt i dessa naturens själar?

Skulpturerna Flicka, Pojke och Kvinna är däremot helt figurativa och gjutna i betong. De står bredvid varandra, åtsnörda och inneslutna i sig själva med blickarna riktade rakt fram. Sammantaget bjuder utställningen på en kontrastrik upplevelse, där naturens egen puls genomsyrar verken. Det är habilt utfört men jag saknar något som ändå överraskar och skakar om mig mer på djupet. Mer variation hade varit önskvärt. En installation hade kanske varit på sin plats över en del av golvytan.

Ulf Lundén, text och foto

FAKTA:
Naturens former
Anneli Ersbacken
Måleri, skulpturer
Konsthallen, Avesta bibliotek
Pågår till och med 4/3